Hur konventionens regler återför kvinnor och barn till farliga miljöer

Haagkonventionen: Skydd eller Risk för Utsatta Mödrar och Barn?

Haagkonventionen om internationella bortföranden av barn används ibland på ett sätt som kan skapa ytterligare svårigheter för kvinnor, särskilt mödrar som flyr från våldsamma förhållanden. Konventionen skapades för att skydda barn från olovliga bortföranden och säkerställa att de snabbt återförs till sitt hemland, men i praktiken innebär denna prioritering att orsaken till bortförandet ofta inte beaktas tillräckligt. Det kan innebära att mödrar och barn återförs till en farlig miljö där de riskerar fortsatt utsatthet för våld och övergrepp.

För mödrar som försöker skydda sig själva och sina barn från en våldsam partner innebär Haagkonventionen en omöjlig situation. Antingen stannar de i en farlig miljö och hoppas att staten kan skydda dem, trots att det finns omfattande statistik som visar att detta ofta inte sker, eller så bryter de lagen genom att fly med sina barn till ett annat land, vilket kan resultera i rättsliga konsekvenser och risk för återföring.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har ”1 av 3 kvinnor, cirka 736 miljoner, blivit offer för fysiskt eller sexuellt våld från en intim partner eller sexuellt våld från en icke-partner” och en kvinna eller flicka dödas av någon i sin egen familj i genomsnitt var elfte minut (UNODC 2020). Detta understryker att många stater världen över misslyckas med att skydda offer för våld, vilket ytterligare försvårar situationen för de mödrar som söker skydd utanför sitt hemland.

Domstolsförhandlingar inom ramen för Haagkonventionen tenderar också att strikt fokusera på om ett olovligt bortförande har ägt rum, snarare än på säkerhetsaspekterna för barnet och modern. Kvinnor i dessa situationer blir ofta ifrågasatta och misstänkliggjorda, där deras motiv och trovärdighet som mödrar granskas kritiskt. Samtidigt kan ekonomiska och juridiska hinder göra det svårt för dem att försvara sin sak. Om de tvingas återvända för att delta i en Haag-process står de ofta inför höga kostnader och ett rättssystem som kanske inte är utrustat för att hantera våldsrelaterade omständigheter i dessa fall. För mödrar utan tillgång till ekonomiska resurser eller juridisk representation blir det ännu svårare att hävda sitt behov att skydda sina barn.

Sammanfattningsvis innebär Haagkonventionens tillämpning i vissa fall att mödrar och barn riskerar att skickas tillbaka till en osäker och våldsam miljö. Detta har lett till en växande diskussion om behovet av att anpassa konventionen för att bättre skydda de som befinner sig i en utsatt situation. Reformförslag fokuserar på att införa undantag och tydligare riktlinjer som möjliggör att säkerhet och skydd prioriteras när det finns bevis för våld och risk för barnet, för att på så sätt undvika att barn och mödrar återförs till en miljö där de kan utsättas för fara.

Artikel från centreforwomensjustice.org.uk

Haagkonventionen: Hur kvinnor världen över straffas och kriminaliseras för att försöka skydda sina barn från våldsamma fäder

av Sarah Marie

När jag steg ombord på flyget till London kunde jag känna hur gallan steg i halsen. Detta var första gången jag vågat resa mer än några timmar från mitt hem i New England – än mindre korsa en internationell gräns. Men mitt öde var beseglat. Jag var tvungen att möta mina systrar. Jag hade just förlorat en syster, bara dagar innan jag steg på planet. Narkis Golan, en stark och livfull mor och kämpe för att förändra ett trasigt system, hade hittats död utan rimlig förklaring i sin lägenhet i Brooklyn, New York, vid 32 års ålder.

Bara några dagar tidigare hade vi pratat i telefon. När jag berättade för Narkis att min advokat hade gett mig grönt ljus att flyga blev hon överlycklig och önskade att hon kunde följa med mig för att läsa sitt tal vid symposiumet för Haag-mödrar på FiLiA. Trots mina rädslor och oron över att USA

polis skulle stoppa mig beväpnade vid gaten, fortsatte jag framåt. Om det hände skulle det inte vara första gången jag blivit sviken av det misogyna polissystemet eller arresterad med våld. Senast jag såg mina barn var natten då Mounties satte en laddad pistol mot mitt huvud i ett kanadensiskt Airbnb och jag blev åtalad för två grova brott (med risk för upp till tio års fängelse) för att ha ”bortfört” mina egna barn i ett försök att fly från våld i nära relationer som drabbade både mig och mina två små söner. Det har nu gått tre år sedan jag har sett eller fått någon form av kontakt med mina pojkar.

Narkis var som många av de osjälviska kvinnor jag träffat som hade flytt från våld för att skydda sitt barn, och hon var den första ”Haagade” modern jag mött. Hon kämpade mot en mycket svart-vit uppsättning barbariska internationella lagar som kräver att ett barn, som har flyttats från ett land till ett annat, måste ”återföras” till sitt ”vanliga hemvist”, ofta oavsett omständigheterna.

Haagkonventionens Missbruk

År 1980 ändrade medlemsländerna i den internationella rättsgemenskapen ett multilateralt Haagkonventionsavtal för att införa en bestämmelse relaterad till barnbortförande. Enligt Haagkonferensen för internationell privaträtts (HCCH) officiella webbplats lades denna bestämmelse till för att: “skydda barn från de skadliga effekterna av olovlig bortföring och kvarhållande över internationella gränser.”

Trots att lagen ursprungligen syftade till att förhindra att en förälder använder internationella gränser för att påverka kontakten med barnet, har nuvarande forskning visat att ett oproportionerligt stort antal av fallen involverar kvinnor som flyr från ”livshotande våld.” I många sådana fall har män använt Haagkonventionen som ett medel för att utöva kontroll genom att lämna in en ansökan enligt konventionen, vilket i praktiken binder kvinnan och hennes barn till det land där de fastnat i en våldscykel. Forskning från en HCCH-studie från 2015 uppskattade att över 73 % av de föräldrar som åtalas i Haagförhandlingar (vilket juridiskt sett likställs med internationellt barnbortförande) är kvinnor, och att “den överväldigande majoriteten av allvarliga riskfall rör modern som flyr familjevåld som bortförande förälder.”

Ett av de fem svagt definierade juridiska argument som en mor kan använda för att motsätta sig återförande av sitt barn under Haagkonventionen är undantaget för “allvarlig risk för skada.” Används detta undantag som invändning (och inte som en avgörande bestämmelse) kan en domstol vägra återföring av barnet om det riskerar att utsättas för ”fysisk skada,” ”psykisk skada” eller annars placeras i en ”outhärdlig situation.”

Bristen på tydliga definitioner av dessa risker har lett till en mängd olika tolkningar av lagen beroende på vilken domstol och vilket land ärendet hanteras i. Eftersom dessa riktlinjer är så bristfälliga beaktas inte alltid barnets bästa (eller i vissa fall även moderns säkerhet och välmående). I många fall ges faderns “vanliga hemvist” – det land barnet automatiskt ska återföras till – större vikt i familjerätten än individens skydd.

Att Bli Haagad – en Växande Krissituation för Mödrar och Barn

“Att bli Haagad innebär oundvikligen att mamman tvingas återvända till faderns land—ofta utan familjärt, socialt, ekonomiskt eller juridiskt stöd—vilket skapar den perfekta miljön för fortsatt våld,” säger Gina Masterton från QUT Centre for Justice.

“Barn och vårdnadshavande mödrar skickas i många fall tillbaka till en farlig eller våldsam far de har flytt från,” tillägger professor Joan S. Meier vid GW Law.

År 2022 bekräftade Globalarrk, en välgörenhetsorganisation som stödjer föräldrar i internationella vårdnadstvister och Haag-fall, att “domstolar måste acceptera forskningen som visar att barn tar skada både fysiskt och psykiskt av våld i hemmet. Det bör betraktas som outhärdligt att ett barn ska behöva leva med någon form av våld, inklusive psykologiskt, verbalt, ekonomiskt, sexuellt eller kontrollerande våld.”

Hittills har över ett hundra länder anslutit sig till detta gravt bristfälliga avtal, vilket i många fall utsätter kvinnor och barn för fara.

Narkis

Narkis hade bott i sitt hemland USA i flera år när hon fick en “Haag-notis.” Domstolen hade beordrat att både hon och hennes barn skulle återföras till Italien. Där skulle hon och hennes son, som inte talade språket, tvingas stanna i ett land där hennes våldsamma ex-make hade starka band och inflytande medan hon själv saknade både familj och resurser. Italien blev deras bur och fångvaktare tills hennes son nådde en ålder där han själv kunde fatta beslut.

Beslutsam att skydda sitt barn gjorde Narkis vad många andra skyddande mödrar försökt men misslyckats med i det brustna familjerättssystemet. Hon hade lyckats skydda sitt barn från en våldsam far som i rättegångsprotokoll öppet skrytit om att slå henne framför sonen.

Narkis berättelse blev ett ljus i mörkret för många av oss som länge saknat hopp. Det förde oss samman; systrar i solidaritet från hela världen, alla drabbade av denna plåga kallad Haagkonventionen, många som jag skulle möta för första gången i Cardiff. Narkis, som planerat att delta virtuellt, skulle dock inte vara där. Nyheten om hennes död låg som en tung börda över oss.

När planet lyfte kände jag rädslan komma och sorgen slå rot. Min starka, fantastiska vän var borta, och allt jag hade kvar av henne var hennes ord att fortsätta kämpa “som fan” för mina söner och talet hon skrivit strax innan sin död. Hon hade lämnat över facklan, och nu var det min tur att vara modig; att vara extraordinär. Jag behövde stå stark och kräva våra rättigheter som mödrar. Jag skulle be världen att stå med oss, höja medvetenheten och kämpa för att förändra dessa barbariska lagar.

Narkis,
jag tog mig till Cardiff, precis som jag lovade dig.
Jag läste ditt fantastiska tal med mod.
Dina systrar står fortfarande kvar och kämpar starkt i ditt namn.

En inspelning av Haag-mödrarnas session från FiLiA-konferensen i Cardiff i oktober kan ses här.